Självdragsventilation (S)

I ett självdragssystem används som namnet antyder inga fläktar, detta är den äldsta av ventilationsmetoder. Istället för att använda fläktar så utnyttjar man luftens "termiska stigkrafter" detta innebär att varm luft är lättare än kall och stiger uppåt, såkallad "skorstensverkan". Den varma stigande luften ersätts med kall friskluft som strömmar in genom uteluftsventiler som är placerade i husets ytterväggar. Uteluften strömmar genom rummen till frånluftsdon som är placerade i t.ex. kök och badrum, donen är anslutna till frånluftskanaler där luften stiger och lämnar byggnaden över tak.

Fördelarna med detta system är att det är enkelt, det behövs i princip inget underhåll och det finns inga fläktar som förbrukar el eller orsakar buller. Nackdelarna är att ventilationsflödet är svårt att beräkna och att flödet är beroende av utetemperaturen och vindförhållanden. Den termiska stigkraften fungerar bäst under vintern då temperaturskillnaden på ute och inneluft är störst, under sommarmånaderna när temperaturskillnaden är liten så kan luften bli stillastående. Det är svårt att nå upp till kraven i NR (nybyggnadsreglerna) med självdragsystem. Det finns främst i äldre hus.